Hur upplever individer utmattningssymptom och vad händer efter utmattningen? Läs hur Jessica Almenäs, en mycket modig kvinna och vardagshjälte, upplever konsekvensen från en utmattning.
I början när jag blev sjuk och hade akuta fysiska och psykiska symptom fick jag stor förståelse och empati från omgivningen, men allteftersom månaderna gick var det som att folk glömde bort eller inte förstod att jag faktiskt i allra högsta grad fortfarande var sjuk. Det syns ju inte på utsidan. När jag berättade att jag var sjuk fick jag ofta höra: men du ser ju så strålande och fräsch ut! Jag tror att om man inte har varit drabbad själv så går det inte riktigt att ta in att hjärnan bara stänger av och inte fungerar mer. Och hur lång tid det tar för hjärnan att laga sig.
När blir man frisk egentligen? Blir man nånsin helt ”frisk”? Nej, jag tror faktiskt inte det. Man blir aldrig mer sig lik iallafall. En del av jaget är förlorat för alltid, på gott och ont. Jag lever idag ett helt annat liv och är en helt annan person än jag var när jag blev sjuk hösten 2015.
Såg att Karin Adelsköld var med hos Malou och pratade om sin utmattning, har inte hunnit se det än men har hört att hon betonade att man faktiskt får en hjärnskada när man drabbas av utmattningsdepression. Min hjärna funkar definitivt inte som innan. Även om jag är tillbaka och jobbar och ändå känner mig ganska bra så är det en del saker som hänger kvar.
-Jag är mycket mer stresskänslig. Så fort saker hopar sig och jag känner att jag ligger efter så kommer hjärtklappningen som ett brev på posten. Måste också tänka mig för hur jag planerar mina dagar så det inte blir för många möten/måsten.
-Min minnesfunktion är allvarligt skadad. Långtidsminnet är näst intill utplånat och från tiden när jag blev sjuk minns jag nästan ingenting. Kommer inte ihåg ansikten (inte ens på folk jag är bekant med) eller namn eller vad jag pratat om med folk. Jag är den perfekta personen att anförtro en hemlighet till, för jag har glömt den nästan innan jag hört den. Det är väldigt tråkigt för man framstår ju som väldigt arrogant när man inte kommer ihåg folk man träffat (eller till och med känner) eller inte minns samtal man har haft utan frågar exakt samma saker som man gjorde senast man träffades. Dock kan jag av någon anledning fortfarande memorera manus och det är ju en jäkla tur, annars skulle jag få skaffa ett annat jobb.
-Känslig för ljud. När det var som värst orkade jag inte kolla på tv eller lyssna på musik, klarade inte av att ungarna lät och levde om och inte sorlet på en restaurang eller ett café. Har fortfarande svårt att koncentrera mig om det är hög ljudnivå och har inte så mkt tålamod med sånt som låter. Blir fort trött i stökiga miljöer.
-Längre återhämtning. Jag klarar ju av att jobba nu, men jag behöver längre återhämtning än förr. Om jag har en sttessig vecka försöker jag alltid planera in en eller flera dagar där jag inte behöver göra någonting. Mest dränerande är dock sociala situationer, typ mingel.
-Klarar inte av att splittra fokus. Om jag sitter och jobbar med något (svarar på ett mail eller vad som helst) så funkar det inte om någon börjar prata med mig eller ställer en fråga. Klarar inte av att rikta fokus på mer än en sak i taget.
-Social ”rädsla” a k a eremitsyndrom. Det här är nästan den värsta biverkningen. Jag har nämligen alltid varit en extremt social person, jag har också tagit ett stort socialt ansvar i alla sammanhang och sällskap. Har till och med kallat mig för ett socialt geni och jag har alltid haft lätt för att prata med folk. När jag blev sjuk orkade jag inte träffa någon (förutom min kille, vi var dessutom nykära). Blev så oerhört trött av att vara social att jag fick vila i flera dagar efteråt. Ville helst inte gå med ungarna till skolan ens, för jag orkade inte ens säga hej till de andra föräldrarna. Det här har blivit 700 ggr bättre sen dess, men jag är fortfarande inte som jag var förr och blir kanske aldrig igen. Tycker det är ganska jobbigt med sociala sammanhang, orkar inte så många. Har otroligt svårt att kall/små-prata (var expert på det förr) och orkar inte alls ta något socialt ansvar (zonar hellre ut efter en stund). Måste säga att jag verkligen verkligen saknar min ”gamla” personlighet.
-Svårare att känna glädje och tycka att saker är roliga. När jag var som sjukast var jag apatisk inför det mesta. Tittade på enorma mängder skräckfilmer för att känna något alls. Det har blivit bättre, men jag tycker fortfarande att det mesta är mer jobbigt än roligt. Fan vad sorgligt egentligen.
Det här är det jag kommer på bara så här rätt upp och ner. Det är alltså ganska exakt två år sen jag blev sjuk och hjärnan jobbar fortfarande på att reparera sig. Det tar en evinnerlig tid att bli frisk från en utmattning.
Men, det finns en del positivt också förstås. Jag prioriterar helt annorlunda idag. Spenderar mycket mer tid med familjen och med barnen. Är mer delaktig i barnens aktiviteter. Eftersom jag inte klarar av att jobba så mycket som jag gjorde förr och samtidigt ratta skeppet familjen så har jobbet fått stryka på foten lite. Jobbar mycket mycket mindre idag och det är faktiskt okej. Hade varit livrädd för det för några år sen. Ett tecken på att hjärnan faktiskt fortfarande tar små steg framåt är att jag äntligen har börjat känna ett jobbsug igen. Det känns lustfyllt. Jag anar mitt gamla driv och det har jag saknat. Jag har haft tur som hela tiden har haft en partner som har stöttat och hjälpt och försökt förstå (även om man som utomstående inte alltid KAN förstå). Alla har inte den turen. Hade jag inte haft Patrik hade jag inte kommit så här långt, hade kanske aldrig blivit frisk.
Utmattningssyndrom är en allvarlig sjukdom och inget hittepå som lata människor drar till med för att få jobba mindre. Det tar lång tid att köra sin hjärna i botten, för mig tog det väl ca 3 år innan det smällde och blev kortslutning, så det är kanske inte så konstigt att det också tar lång tid att bli frisk. Jag hoppas fortfarande på att få tillbaka min personlighet – glad, social, energisk, snabbtänkt och hög arbetsförmåga – men jag är inte riktigt där än.
Några enkla saker för företag att tänka på och genomföra när individer har tendenser av utmattningssymptom
Arbeta förebyggande med psykisk ohälsa och ta kontakt så tidigt som möjligt med experthjälp när symptomen artar sig. Processen tillbaka till prestationsduglighet är i dramatiskt ökande förhållande till symptomens tydlighet
Att en individ är mer stresskänslig innebär bland annat att det normalt enkla är en stor kraftinsats, som tillexempel att bara ändra en mötestid. Om du måste ändra mötestiden så innebär det att du hade andra viktigare prioriteringar, låt inte det bli individens problem. Kommunicera och skicka inte email, sms eller chattmeddelande i onödan eller efter arbetstid. Tänk igenom din formulering och önskan innan du skickar något och var specifik och kort.
Nedsatt minnesfunktionen innebär att personen kommer att missa mötestider, förmedla information, eller annat som förväntas av en normalt fungerande arbetstagare. Att glömma är att känna sig otillräcklig och bli påmind om ett tillkortakommande som hen inte styr över, det är väldigt förnedrande för individen och då behövs din hjälp, inte dina eller bolagets pekpinnar.
Det är förödande för personer med ljudkänslighet och splittrat fokus eller någon form av temporär eller bestående diagnos, som till exempel ADHD att sitta i ett öppet landskap. Se till att personen sitter i avskärmat rum eller tyst yta, inte samma sak som att sitta isolerat. Säkerställ att email läses bara engång per dag, att den stänger av alla typer av chattfunktioner i moderna kommunikationsverktyg, att den har en privat- och en företagsmobil där den sistnämnda är avstängd på icke arbetstid. Som företag ta kontroll över gränslöst arbete, individen behöver mental vila.
Längre återhämtning och social rädsla. Rekommendera aktivt att personer som har stressymptom inte är med på sociala arbetssituationer, det är en enorm kraftansamling och kan te sig så jobbigt för individen att tacka nej, att den ställer upp bara för att slippa förklara sig. Efter en full arbetsvecka kommer individen att behöva hela helgen på sig för att orka gå till jobbet på måndag, var smart som arbetsgivare, ge individen ledigt fredag – måndag tills situationen ändrat sig.
”Kom med lösningen, inte problemet”. Skapa en arbetskultur där anställda och kollegor har som motto att komma med lösningen, inte med problemen. Ett fenomen som vuxit fram och är väldigt vanligt att medarbetare gör till sina chefer, och ironiskt nog är cheferna och högpresterande individer mest utsatt för utmattningssymptom. Bara för att email ersatt brevduvor och röksignaler, så har det inte ersatt kravet på dig som avsändare att formulera dig, att beskriva dig kortfattat och tydligt till EN mottagare.
